Idag för mina tankar mina fingrar down on memory lane! :-)

Sitter här och lyssnar på HammerFall - Steel Meet Steel/ Last man standing. Himla bra musik!!!

Fick en mail från min gamla chefstränre i karate idag... Ja-ja, jag vet att jag är dålig på att höra av mig. Dagarna bara rullar på och blir till veckor som blir till månader....

Anyway - varje gång någon nämner den "gamla goda tiden" får jag flaschbacks. När pôjkera tränade 5-7 dagar i veckan och vi bodde ovanpå träningslokalen. Minns hur de kom upp till mig och snackade skit när de inte orkade vara med på träningen. Först hade de den "vanliga" träningen som pågick i två timmar och sedan stannade alla "eldsjälar" (och det var några stycken skall jag hälsa och säga!) och tränade några timmar till.

När jag väntade min äldsta dotter satt de uppe hos mig och diskuterade vilket kön barnet hade och det slutade med att de slog vad. De som förlorade skulle köpa kläder till barnet. Sorry Janne, det blev en tjej... Själv tränade jag tills jag var i 8:e månaden och slutade inte förrän jag landade på magen efter ett kast och trodde ungen skulle komma ut genom munnen.

Dottern lärde sig att gå i dojon när hon var 9 månader. Eller gå--- sprang! Hon var alltid med i dojon och sprang mellan benen på grabbarna när de tränade. De blev fenomenala på att hålla ögonen på vart hon befann sig i lokalen innan de kastde varandra. Från hon var 5 månader gammal var hon med på alla karateläger som jag åkte på. Smedjebacken, Eksjö, Arvika. När vår chefstränare tyckte att grabbarna var för slöa på att göra armhävningar eller situps satte han dottern på ryggen eller magen på den det gällde. (Idag hade det varit en sport killar! Eftersom hon är höggravid. Skulle velat se er göra om samma konsttycker idag *lol*)

Skytte ingick också i träninge (vi tränade "självförsvar" och där ingår ju som bekant både smått och gott) Compoundbåge, armborst, hagel och pistol. Jag var faktiskt en jävel på båge! Även om jag höll på att skjuta bort tuttarna titt som tätt! Man kunde ställa ner stränglängden, men det var så omständigt så den var alltid inställd på ex-mannens armlängd. Funkade ändå... även om jag var tvungen att bära både bröst skydd och skinnjacka för att rädda bysten. Kan säga att det gör förbannat ont att få strängen över bysten!!! Inget att rekomendera!

Min ex-man hade en femskotts auomathagel på den tiden. Var rätt så skillig på den med, fast jag tyckte aldrig om rekylen. Har däremot aldrig lärt mig att skjuta med tvåskotts side by side eller over & under. Säkringen sitter på fel ställe och jag lyckas aldrig lär mig att den gör det. På min ex hagel satt den på sidan, alla de andra jag skjutit med sitter den ovanpå och det är där det går galet. Dessutom hade min ex´s hagel bara en hane så det var bara att trycka av, utan att behöva flytta fingret.

Fäktning höll vi också på med ett tag. Vi var i Ungern, Budapest på träningsläger och den klubbens tränare var Husar så vi provade fäktning i hans dojo. Oj, oj, oj - det var en resa det med, men den berättar jag om en annan gång... Jag var ensam kvinna bland 14 karlar i diverse åldrar och tränade kontakt karate. Men himmel vad kul jag hade!!! Utnämnd till hedersgrabb blev jag också. Har dessvärre tappat bort det officiella diplomet i alla flyttar...

När vi flyttade till Vingåker/Katrineholm började vi med pistolskytte (en "sport" jag tagi upp igen efter jag blev singel och jag har verkligen saknat det, går faktiskt riktigt bra!) Vår äldsta som då var 1,5 år fick inte vara med på mattan i dojon längre... "Vi vill inte ha småbarn i dojon" sade tränaren första gångne vi var där. Screw you! tänkte jag och visade mig bara i dojon om det var träningsläger. Däremot fick hon gärna var med på skytten i skyttehallen. Första gången hon sköt över huvud taget sköt hon med en 357 Magnum (rostfri - min ex ögonsten...) och då var hon 3 år. Vilka minnen... Dessvärre har jag en hel del dåliga minnen också, men det är inget jag vill minnas eller dela med mig av!

Och vilka fester vi hade! Inte tog man det så blodigt heller. Skruvade ner spjälsängen - packade blöjor och extra kläder och så drog man iväg bara! Kändes aldrig speciellt betungande att ha ungarna med, krävdes bara lite extra planering. Aldrig att jag låtit bli att följa med på ett läger eller en fest pga att jag inte haft barnvakt, de har fått åka med.

Eftersom vi tränade kontakt karate så var vi en begränsad grupp människor som träffades. Smedjebacken/Arvika/Eksjö/Katrineholm/Åmål/Billingsfors. Vi höll kontakten privat också och träffades flera gånger per år på läger. Herre Gud vad jag saknar den tiden... Och männsikorna! Allt var så otvunget och okomplicerat. Däremot hade jag aldrig något gemensamt med killarnas flickvänner. Jag var allt som oftast ensam tjej på lägrena, förutom på kvällarna när det var fest men jag hade alltid mest gemensamt med "grabbarna". Tjejerna var mest nickedockor utan hjärna. Fast så var det ju inte egentligen, vi hade bara olika liv och befann oss i olika världar. Jag var tvåbarns mor - de hade inga barn. Jag tränade skytte, bågskytte, fäktning, armborst och kontakt karate - de sminkade sig och fixade håret. I vart fall framstod det så för mig då.

Skulle vara himla kul att träffa  "the grabbs" igen. Har inte träffat någon av dem senda -98. Skulle vara kul att arrangera ett riktigt stort party och bara prata gamla minnen and catsch up for lost time! Undrar om nån av dom tränar fortfarande? Jo, en vet jag. De få andra jag fortfarande har kontakt med tränar inte karate mer, men alla håller på med skytte i någon form. En var riktigt duktig på combat skytte och tog sig både till EM och VM. En tävlar i precissions skytte men tycker inte det är så kul längre och en hel del av de andra är inbitna jägare. Men det skulle vara kul att träffa dem igen!

Jag har varit uppe i Katrineholm efter min skilsmässa. Åkte en tur till Vingåker (som verkade mindre än jag minns det). Men jag hittade konditoriet jag spydde på när jag hade blivit gravid med sonen i alla fall :-). Var också i Duveholmshallen och såg dojonoch nere i pistolhallen och sköt var jag också. Ute på Valla skyttebana kunde jag se vår äldsta för min inre syn när hon stod där med Magnumen och sköt... Herre Gud, det är 19 år sedan - och hon är snart 2 barns mor själv. Jag var 2 år äldre än hon är nu, den gången. 24....

Nej nu har jag vandrat ned för "memory lane" tillräckligt för den här gången. Jag saknar verkligen den tiden och det liv jag hade då, med vänner och annat löst folk! Avslutar med några bevingade ord från den tiden. Om någon där ute var med den gången, för 20-25 år sedan så vet ni redan vad jag kommer att skriva och vem som sade dem!

"Stor kuk och tôrr ved, så är kärringa nöjd"

Och det var allt för den här gången!

P&K