Skriver inte så mycket idag, ville bara låta världen veta att världens nionde underverk blev fött igår klockan 14,50! Det åttonde underverkt bor redan i den familjen!!!

Puss och Kram världen!!! Himmel vad det är härligt att leva. Nej, fel ordval! Himmel och plättar vad det är skönt att VARA LEVANDE!!!!

Maggie!

Dvs. inget är omöjligt! Mänskligheten sätter själv gränsen för vad som är möjligt och bara för att någon säger att det är omöjligt, så betyder det inte att det är det! Får mig att tänka på ett annat "ordstäv" som jag själv försöker leva efter: "Sikta mot stjärnorna! Når man bara trädtopparna så har man ändå kommit längre än de flesta!" Jag har försökt att uppfostra mina barn i den andan: "Man kan vad man vill , vill man inte så kan man inte heller!" Hur många gånger har jag inte sagt det till ungarna då??? 1 miljard gång/unge, eller i vart fall tills de kräkts på mig! Men det ärju så det är... "Jag kan, jag vill, jag skall" Låter klämkäckt och intetsägande kanske, men med den inställningen så kan man inte misslycka! För även om man skulle upptäcka att det rent faktiskt är praktiskt taget omöjligt att genomföra så hittar man bara en annan väg eller finner sig ett nytt mål. Vägen mellan A och B måste ibland passera förbi C, D och Ö. Och faktiskt tycker jag att jag lyckats bra i mitt uppsåt att få ungarn att våga. Den yngsta brukar säga att jag är den ende som tror på att hon kommer att bli musiker och flytta till USA och därför komer det att bli så. Och jag tror henne. Hon fick en el-gittar i oktober coh kunde inte spela ett enda ackord, men efter idoget tränande är hon riktigt duktig - och själv lärd. Aim for the stars! Jag hade själv inte befunnit mig där jag är idag om inte mina ambitioner inte varit högre än mitt egentliga kunnande. Meeeeen - det jag inte kan, kan jag lära! Och jag är lättlärd och förbaskat vetgirig. Jag vill lära mig nya saker - hela tiden. Jag har nån inbillad föreställning om att om man hela tiden använder sin hjärna till att lära nya saker och införskaffa ny kunskap så kan man förhala demens. Har inga som helst belägg för det, men det spelar ingen roll. Kunskap är ju som bekant inte tungt att bära.

Blev ovänner med fjortisdottern över telefonen också och hon slängde på luren i örat på mig. Det finns inget i hela världen som kan få mig så rasande som när någon slänger på luren i örat på mig! Det är så förbaskat oförskämt så det finns inte gränser för det!!! Så jag skrev en lång arg sms till henne (tack till den som uppfann mobilen, så man kan bli av med sin ilska med en gång!!!) Hennes respons blev "Förlåt, förlåt förlåt". Min äldsta gjorde samma sak en gång och jag blev så in i helvete förbannad att jag slängde mobilen i väggen i ren ilska. Smart? Inte ett dugg! Mobilen splittrades i de minsta beståndsdelar en mobil nu kan bestå av... men jäklar vad det kändes bra i själen - i typ 15 sekunder eller så...Hmmm... Mitt temprament förorsakar mig lika mycket problem som min impulsivitet gör emellanåt. Men tråkigt har jag aldrig!!!

Hôppeskvätt för i kväll Good folkens! See you!

Maggie

*Ryser av obehag* Har ju liksom varit med två gånger tidigare... Inte fasiken vet jag hur jag överlevde, än mindre hur de överlevde, men vi gjorde det i alla fall. Det bådar ju gott för den siste av telningarna också... Men jag är glad och tacksam att det är slut sedan... Har himla svårt att se mig själv som tonårsmorsa vid 50... Har ingen lust och är förbaskat säker på att jag inte skulle orka sitta uppe till 5 på morgonen bara för att se att allt är bra med henne och pussa henne godnatt vid den åldern. Eller jaga henne på stan för att hiva hem henne i håret när hon är ute och super... hehehe, skall bli mig ett sant nöje för övrigt! Att få skämma ut henne! (Jäklar vilken elak morsa jag är! Och glad är jag för det!!!)

Ha det!

Från världens elakaste mamma!

Har funderat en del idag. Tänker så bra när jag städar nämligen...

Män... Varför tror somliga män att de blir bättre som män när de kan driva med andra människor? I min värld gör det dem bara otroligt små. Män som inte har högre tankar om sig själva än att de måste göra sig viktiga på andras bekostnad ger jag inte 5 flata öre för. Hmmm. Dessutom tror jag att dessa män har en otroligt skev självbild. De ser inte sig själva för den eller det de är är... Det mest tragiska är väl att de nog skulle vara förbaskat trevliga människor om de bara släppte greppet om sin egen egotripp. De spelar rollen av sig själva och har i grund och botten ingen självdistans. Oftast när jag möter sådana män går de mig spårlöst förbi. Lämnar inga varaktiga intryck.

För det första så går de mig bara spårlöst förbi - punkt. Varken mer eller mindre. För det andra så har jag inga som helst problem md att bjuda på mig själv så det gör inte mig ett smack om de försöker driva med mig. Kan tom vara med och förstärka det - just for the fun of it. För det tredje så VÄLJER jag att tro att människor skrattar med mig och inte åt mig. Och för det fjärde så går det i runda slängar 38 skitstövlar på ett dussin! Och de har egentligen ingen aning om vad de går miste om när de sitter där på sin pedistal! (hahaha, för jag är en sån fantastisk människa ;-))I min värld så är det their loss and my gain, för då behöver jag inte ödsla tid på att hitta ut av det själv! Däremot får ju dessa män "hangarounds" som ser upp till dom och tycker att de är så fantastiska och framför allt stora män! Och det finns en mängd kvinnor där ute som faller för dessa män och blir deras "förbrukningsvaror". För dessa män tror dessutom att de är guds gåva till kvinnligheten. Deras skämt brukar för det mesta falla ganska platt till marken när det liksom inte framkallar något gensvar....*Suck* Men tröttsamt är det och det finns sååååå många av dem där ute!

Detta var dagens filosofiska tanke!

Har precis läst en helt underbar bok som inte lämnar en oberörd på något sätt: Den Vidunderliga Kärlekens Historia av Carl-Johan Vallgren. Rekomenderas varmt! Beskrivningen av kärlekens innersta väsen gav mig rysningar i hela kroppen, för just så måste deet vara! Hör bara här:

Platon sade att mänskligheten var från början fyrbenta urmännsikor. Vissa två manliga, andra två kvinnliga men den största gruppen bestod av en manlig och en kvinlig hälft. De var så maktlystna att de utgjorde ett hot mot gudarna så Zeus beslöt att dela dem i två för att reducera deras styrka och på det sättet uppstod mannen och kvinnan. "Kärleken är sökandet efter den förlorade hälften, och strävan efter sammansmältning med den samma. I evighet" Nästan så man kan tillägga ett litet Amen i slutet... För är det inte så det borde vara? Strävan efter sammansmältning...

Kram på er där ute i försommarnatten!

Maggan

Har storstädat, tvättat och hunnit varit nere på stan! Har lämnat in en silver ring som skall krympas från 24 cm till 18,5... Och det är min tumme vi pratar om! Kommer nog att bli förbaskat bra. Annars har jag fixat alla mina silver armband idag. Alla 5 Så nu har jag två på vänster arm och tre på höger. Ordnade min fotlänk och lagade mitt silverhalsband också. Har dessutom nystat upp en härva garn till min nya klänning. Kommer att bli ursnygg! Svart överdel med oxblodsröd lång kjol och trumpet armar i samma röda färg. Efter det skall jag göra silver smycken till den också! 10 cm brett silver skärp och 5 cm halskrage och två armband. Giftigt. Har ingen aning när jag skall bära allt detta, men det ger sig. Jag skall nog hitta ett tillfälle - mer eller mindre passande! Förmodligen mindre, om jag känner mig själv rätt, Hahahaha!!!

Eftersom jag nu har en sån där bonusdag så tänkte jag städa. Vädret passar till det. Solsken, men för kallt för att ligga på stranden, så man slipper ha dåligt samvete för att man inte utnyttjar dagen maximalt!

Har funderat på detta med annandag pingst... Om jag nu vore Gud och dagen verkligen hade en religiös innebörd, vilket jag inte tror Gud bryr sig ett vitten om iof, så skulle jag bli en smula pist off idag. Alla andra protestantiska och katolska länder firar annandag pingst, utom Sverige. För att vi skulle ha en nationaldag efter flera hundra år som land... Alla andra länder har både en nationaldag som de firat i X antal hundra år OCH firar annadag pingst. Strange... Jo då, jag vet att det handlar om ekonomi! En extra röd dag i kalendern kostar en del för både stat och företag, men jag undrar om inte de flesta ändå hade föredragit en längre sammanhållen ledighet framför en dag som ändå aldrig varit firad speciellt mycket. Och när man nu ändå var igång och skulle ha en nationaldag kunde man lika gärna gjort Midsommarafton till Sveriges nationaldag! Den firar vi ändå med bravur... Varför inte göra nationaldagen till en dag som svenska folket ändå har ett förhållande till? 6:e Juni har i alla fall all de jag känner inget band till...

Och varför kan inte svenskaran fira som alla andra länder om man nu skall ha en nationaldag?  Titta på Norge! Norrmännen vet hur man firar en nationalda dom! Vi skulle förmodligen fått samma effekt i Sverige om man valt Midsommarafton i stället för 6:e juni... För när man ändå inte har något förhållande till ett datum så spelar det ju egentligen ingen roll vilket datum man väljer att ha sin nationaldag på. Midsommar afton hade varit perfekt för så vitt jag vet så finns det inget land i världen som firar midsommar som svenskarna gör. Jag förstår problematiken där med eftersom det är ett flytande datum som ändrar sig varje år, men är det verkligen ett datum man skall fira då? Är det inte en nation man firar? Är det inte stoltheten av att vara svensk vi firar? Även om det är det fulaste man kan vara i Sverige, stolt över att vara svensk... Men när man bott utomlands som jag har gjort så är det just det man är, stolt över att vara svensk. Och när man sitter där utomlands, så inte fasiken är det 6:e juni man längtar hem till! Det är och förblir Midsommarafton! Dvs en dag man har ett "förhållande"till. Så jag röstar för att vi behåller annadag pingst och gör Midsommarafton till Sveriges nationaldag, oavsett vilket datum den dagen inträdere!

Nu måste jag leta fram dammsugaren i all brôte!

Maggan

som när pojkvännen kommer på besök! Jag har tjatat och tjatat och tjatat på att hon skall städa för det har varit en veritabel katastrof där inne... Men icke sa nicke! Hon har varit motståndskraftig. Hon gjorde ett tappert försök när jag hotade med att slänga bort allt, men lyckades väl inte helt... När jag kom hem från stranden var det klíniskt rent inne på rummet!!! Jag trodde nästa att jag hade gått fel... Så han får gärna komma på besök fler gånger! Dessutom var han väldigt trevlig. Så min dotter har gjort sig ett kap! Den första "riktiga" förälskelsen. Oskyldigt (så länge det nu varar) och vackert. Min väninna å andra sidan är ytterst mistänksam. Herr min Je! Så länge man kan prata med dem så är det ingen fara. Dessutom skulle grabben få ett rent helvete om han gjorde henne illa. Diverse mostrar, storasyster (och hon är inte att leka med!) och mamma skulle flå honom i bitar och fodra vargarna med honom om han gjorde det! För att inte tala om brorsan! Fast syrran är nog värst. Vette tusan om jag ens skulle våga berätta för henne... Blodvite skulle med garanti uppstå. Och det skulle inte var hennes blod som flöt, kan jag ju bara säga!

Den första riktiga forälskelsen är så skör och så vacker. Hon blir en helt annan flicka när hon pratar om honom... Liten och nästan blyg... Blyg är INTE ett normaltillstånd för någon av mina tre ungar! Och som mor så blir jag en smula rädd. För jag vet ju också att när det tar slut så kommer det att vara en lång period med gråt och tandagnisslan. Och eftersom min yngsta inte är lika tuff som min äldsta så vette gudarna hur hon kommer att reagera. Och jag måste medge att det oroar mig en smula... Men man skall inte ta ut sorgerna på förskott. Det är förmodligen en kort sommarförälskelse och den skall hon få lov att ha. Gå hand i hand i solen och känna sig levande! När de möttes på stan idag (jo, jag fick faktiskt på nåder gå med!) så lade han armen beskyddande om hennes axel och jag tänkte bara att om det är nån som kommer att vara beskyddande så är det hon! Gud nåde den som talar illa om honom i hennes närvaro! Den personen kommer jag inte att vilja vara... För det första så hatar hon skitprat, för det andra så skall ingen säga något ont om någon till henne för då skjuter hon säkringar och för det tredje så säger hon alltid - utan undantag - vad hon tycket och tänker till folk. Undrar om det ligger i familjen??  Känner åtminstonde två till av kvinnligt kön i den här familjen som gör det samma... Ärftligt betingat kanske? Arv eller miljö - därom tvistar de lärde! Fast är man uppvuxen med det så är det nog så att man tar efter. Även om det inte alltid är ett vinnande koncept... Ibland betingar saningen ett högt pris... Allt för högt...

God natt/Maggan