Har legat nere på stranden och slappat idag. Länge sedan jag gjorde det... Och det var fullkomligt ljuvligt. Att kunna ligga där utan att behöva bry sig om annat än mig själv... Bedrev tiden med att läsa Lady Chatterleys älskare och en del navelskåderi. Allt precis lika konstruktivt, dvs, inte alls!

Syster var här med dotter också och tog en fika. Vilket vackert barn! Och vilken trollunge. Precis som mitt barnbarn. Även om min systersdotters ögon lyser av bus på ett sätt som inte dotterdotterns gör. Men de är precis lika full i fan bägge två! Charmtroll! Farliga brudar... Kommer att krossa en del pojkhjärtan skulle jag tro!

Annars är det lungt... Är ledig i morgon då annandag pingst är röd dag i DK och vi arbetar efter danska helgdagar. Vad skall man göra med en sån bonusdag då? Kommer förmodligen att städa om inte det blir alldeles hopplöst väder vill säga! För då slänger jag ner mig på stranden igen. Dammet lär inte försvinna av sig själv ändå så!

Over and Out

Maggan

Ja vad kan jag säga??? Team Cans äger!!! Fick ståpäls över hela kroppen när de igen sjöng O Fortuna! Och en lite tår trillade också... Musik gör det med mig. Endera är jag helt oberörd och då säger musiken mig ingenting eller så går det rätt i hjärtat på mig!

Igår var jag ute och lyssnade på blues. Tycker egentligen inte om blues men nu har jag varit ute 4 gånger och det har varit lika bra varenda gång! Drack vatten hela kvällen, hehehe. Men min vännina firar fortfarande sitt examensarbete så hon var INTE nykter, kan tilläggas. Fattar inte hur hon kan dricka två dar i rad... Jag kan visserligen vara ute två dar i rad, men då orkar jag inte dricka bägge dagarna. Hon lär väl ring här på förmiddagen nån gång och vara liten och ynklig kan tänka. * fniss * Däremot förstår jag inte att folk kan var stilla när det är bra musik! Själv måste jag dansa! Igår var inget undantag, för det var riktigt bra musik. Även om jag skulle föredra Nordman och HammerFall vilken dag som helst... My kind of music! Får väl gå på bluesfestivalen i år då. Svårt att undvika eftersom jag bor granne med festivalområdet ju... Och då brukar stan vara fullpackad med människor! Kul!

Själv tänker jag gå ner på stranden och lägga mig. Bor 700 meter från stranden och har bara varit där en gång i år. Får passa på medans det fortfarande är vackert väder. Men bada blir det absolut under inga omständigheter tal om! Avskyr kallt vatten så om jag skall i och bada får det vara minst 25 grader i vattnet och hur stor är chansen för det i Vänern?? Eller så skall det ha varit vanvettigt varmt i flera veckor om jag skall hoppa i! Är en riktig badkruka... Ungarna brukar vara i vattnet runt islossning men det fixar inte jag!

Nej, måste röja här hemma. Yngstas pojkvän kommer på besök så man vill ju göra lite av ett gott intryck, hehehe. Har lovat henne att inte vara hemma när han kommer. Vi får väl se... Och om jag nu till nöds skulle vara hemma så vill hon inte att jag går fram och tar honom i handen och presenterar mig som hennes mamma. Vi får väl se *djävulsglimten i ögat* Hon skall ju inte ha det bättre än de andra två haft. Hon skall vara glad att hennes pojkvän inte är 19 för då hade jag presenterat mig som hennes mamma och frågat honom hur han hels av allt vill dö... hahaha. En av pojkvännerna till min äldsta dotter var livrädd för mig av en eller annan grund. Han trodde jag skulle stå med ett baseball bat bakom en dörr och slå ner honom. Speglade nog honom själv mer än mig. Han var inte speciellt snäll med min dotter så tanken hade väl föresvävat mig, kan jag säga. Han var helt på det klara med att han inte var någon person jag tyckte om så därför var han rädd för mig. Hahaha, kom precis ihåg en skolfest de hade, när jag träffade honom för första gången. Då gick jag också fram och tog i hand och presenterade mig som min äldstas mamma. Om hon kunnat mörda mig så hade hon gjort det!!! Karln hade ju inte vett att komma fram själv och då fick jag ju ta saken i egna händer. Ville bara att han skulle veta att jag visste att han var tillsammans med min dotter... Och att jag visste hur han behandlade henne! 

Nope, nu är det bäst att komma igång med den här dagen! Man skall inte låta goda dagar gå till spillo, de kommer aldrig igen!

P&K

Maggie

Sitter här och försöker samla krafter för att hoppa in i duschen. Det är faktiskt väldigt synd om mig idag...

Hamnade på stan med min vännina och vi skulle bara ta en öl för att fira att hon äntligen skrivit färdigt sitt examens arbete. Det blev till tre och eftersom jag inte ätit under dagen så blev jag full som en kastrull!!! Vaknade med en helvetisk huvudvärk och ett lätt illa mående. Petat i mig 4 Panodil och två koppar kaffe på nuvarande tidspunkt och börjar väl känna mig som en mänsklig varelse igen, även om munnen känns som om jag käkade en hamster igår och glömde spotta ut skinnet. Får väl gå in och raka tungan eller nåt... Annars skall jag hem till min vännina och ge henne en välbehövlig ryggmassage. Jag är nämligen en jäkel på ryggmassage! Och hon behöver det verkligen... Sen får vi se vad som står på schemat. Vi skall ut i kväll och det var planerat eftesom vi skall ut och höra musik, men ikväll står dryckes menyn på vatten. Jag har aldrig fattat hur folk kan fortsätta att dricka dagen efter när de varit aspackade dagen före... Det är liksom inte det man längtar mest efter på nåt sätt... Eller det kanske bara är i mitt huvud det funkar så.

Puss i ljumsken! Kan höra dusch och tanborste pocka på uppmärksamhet!

Och som tillägg till gårdagens slutkläm... Glöm inte att gå hem och lägga dig i din egen säng! Livet blir så mycket mindre komplicerat då! Doktorns rekomendation... Himla bra koncept faktiskt! Det är så tråkigt att vakna hos någon och känna att man inte hör hemma där, av en eller annan grund. Ingen "dagen-efter-ångest" vilket jag inte haft sedan Jesus gick i kortbyxor och Röda Kvarn brann ner!

Puss & Kram

Maggie

Gick hem redan 14,30 idag... kändes verkligen gôtt! Har ändå så många komp timmar så det gör inget.... Och det var bara en riktigt härlig och perfekt fredag att ta ledigt.

Annars har det väl inte hänt något särskiklt... Har lyssnat på Haggard hela eftermiddagen! Skall väl kanske ut och ta en bärs lite senare, annars är det lungt. Tom i min hjärna! Och då är det kolungt, kan jag hälsa och säga! För den lever sitt eget liv och är i övrigt världens mest kaotiska tingest! Ibland far det runt små saker i huvet, känns som flugor men är förmodligen tankar *lol* Swosch! Och där for det nåt igen! Men de hinner aldrig sätta sig, jag bara anar att något far igenom huvudet. Men det kanske inte alls är tankar... Det kanske är alldeles tomt där inne och jag bara inbillar mig att det är tankar. Det kanske är de enstaka hjärnceller jag har som far runt där inne. De kanske är så få så när de väl rör på sig så sig så känns det som om det vore tankar... Hmmmm... Nä, föredrar att tro att det är tankar. Annars skulle jag bli tvungen att revurdera hela mitt liv och det orkar jag bara inte igen...

Kram på er, ni där ute i sommar natten! Glöm inte att kissa innan ni går och lägger er!

Maggie  

Ja, ja, klockan är 00:06 och jag borde vara i säng för länge sedan... Jag vet. Men jag har diskat som det anstår en riktig husmor och jag håller på att tvätta.

Det doftar helt underbart ute... Söt, tung blomdoft blandad med fuktig jord. Och himmlen är alldeles klar och man ser stjärnorna. Visste ni att somlig frukt träds blommor bara doftar om natten? Men vilken doft!

God natt med er!

Maggie

Idag för mina tankar mina fingrar down on memory lane! :-)

Sitter här och lyssnar på HammerFall - Steel Meet Steel/ Last man standing. Himla bra musik!!!

Fick en mail från min gamla chefstränre i karate idag... Ja-ja, jag vet att jag är dålig på att höra av mig. Dagarna bara rullar på och blir till veckor som blir till månader....

Anyway - varje gång någon nämner den "gamla goda tiden" får jag flaschbacks. När pôjkera tränade 5-7 dagar i veckan och vi bodde ovanpå träningslokalen. Minns hur de kom upp till mig och snackade skit när de inte orkade vara med på träningen. Först hade de den "vanliga" träningen som pågick i två timmar och sedan stannade alla "eldsjälar" (och det var några stycken skall jag hälsa och säga!) och tränade några timmar till.

När jag väntade min äldsta dotter satt de uppe hos mig och diskuterade vilket kön barnet hade och det slutade med att de slog vad. De som förlorade skulle köpa kläder till barnet. Sorry Janne, det blev en tjej... Själv tränade jag tills jag var i 8:e månaden och slutade inte förrän jag landade på magen efter ett kast och trodde ungen skulle komma ut genom munnen.

Dottern lärde sig att gå i dojon när hon var 9 månader. Eller gå--- sprang! Hon var alltid med i dojon och sprang mellan benen på grabbarna när de tränade. De blev fenomenala på att hålla ögonen på vart hon befann sig i lokalen innan de kastde varandra. Från hon var 5 månader gammal var hon med på alla karateläger som jag åkte på. Smedjebacken, Eksjö, Arvika. När vår chefstränare tyckte att grabbarna var för slöa på att göra armhävningar eller situps satte han dottern på ryggen eller magen på den det gällde. (Idag hade det varit en sport killar! Eftersom hon är höggravid. Skulle velat se er göra om samma konsttycker idag *lol*)

Skytte ingick också i träninge (vi tränade "självförsvar" och där ingår ju som bekant både smått och gott) Compoundbåge, armborst, hagel och pistol. Jag var faktiskt en jävel på båge! Även om jag höll på att skjuta bort tuttarna titt som tätt! Man kunde ställa ner stränglängden, men det var så omständigt så den var alltid inställd på ex-mannens armlängd. Funkade ändå... även om jag var tvungen att bära både bröst skydd och skinnjacka för att rädda bysten. Kan säga att det gör förbannat ont att få strängen över bysten!!! Inget att rekomendera!

Min ex-man hade en femskotts auomathagel på den tiden. Var rätt så skillig på den med, fast jag tyckte aldrig om rekylen. Har däremot aldrig lärt mig att skjuta med tvåskotts side by side eller over & under. Säkringen sitter på fel ställe och jag lyckas aldrig lär mig att den gör det. På min ex hagel satt den på sidan, alla de andra jag skjutit med sitter den ovanpå och det är där det går galet. Dessutom hade min ex´s hagel bara en hane så det var bara att trycka av, utan att behöva flytta fingret.

Fäktning höll vi också på med ett tag. Vi var i Ungern, Budapest på träningsläger och den klubbens tränare var Husar så vi provade fäktning i hans dojo. Oj, oj, oj - det var en resa det med, men den berättar jag om en annan gång... Jag var ensam kvinna bland 14 karlar i diverse åldrar och tränade kontakt karate. Men himmel vad kul jag hade!!! Utnämnd till hedersgrabb blev jag också. Har dessvärre tappat bort det officiella diplomet i alla flyttar...

När vi flyttade till Vingåker/Katrineholm började vi med pistolskytte (en "sport" jag tagi upp igen efter jag blev singel och jag har verkligen saknat det, går faktiskt riktigt bra!) Vår äldsta som då var 1,5 år fick inte vara med på mattan i dojon längre... "Vi vill inte ha småbarn i dojon" sade tränaren första gångne vi var där. Screw you! tänkte jag och visade mig bara i dojon om det var träningsläger. Däremot fick hon gärna var med på skytten i skyttehallen. Första gången hon sköt över huvud taget sköt hon med en 357 Magnum (rostfri - min ex ögonsten...) och då var hon 3 år. Vilka minnen... Dessvärre har jag en hel del dåliga minnen också, men det är inget jag vill minnas eller dela med mig av!

Och vilka fester vi hade! Inte tog man det så blodigt heller. Skruvade ner spjälsängen - packade blöjor och extra kläder och så drog man iväg bara! Kändes aldrig speciellt betungande att ha ungarna med, krävdes bara lite extra planering. Aldrig att jag låtit bli att följa med på ett läger eller en fest pga att jag inte haft barnvakt, de har fått åka med.

Eftersom vi tränade kontakt karate så var vi en begränsad grupp människor som träffades. Smedjebacken/Arvika/Eksjö/Katrineholm/Åmål/Billingsfors. Vi höll kontakten privat också och träffades flera gånger per år på läger. Herre Gud vad jag saknar den tiden... Och männsikorna! Allt var så otvunget och okomplicerat. Däremot hade jag aldrig något gemensamt med killarnas flickvänner. Jag var allt som oftast ensam tjej på lägrena, förutom på kvällarna när det var fest men jag hade alltid mest gemensamt med "grabbarna". Tjejerna var mest nickedockor utan hjärna. Fast så var det ju inte egentligen, vi hade bara olika liv och befann oss i olika världar. Jag var tvåbarns mor - de hade inga barn. Jag tränade skytte, bågskytte, fäktning, armborst och kontakt karate - de sminkade sig och fixade håret. I vart fall framstod det så för mig då.

Skulle vara himla kul att träffa  "the grabbs" igen. Har inte träffat någon av dem senda -98. Skulle vara kul att arrangera ett riktigt stort party och bara prata gamla minnen and catsch up for lost time! Undrar om nån av dom tränar fortfarande? Jo, en vet jag. De få andra jag fortfarande har kontakt med tränar inte karate mer, men alla håller på med skytte i någon form. En var riktigt duktig på combat skytte och tog sig både till EM och VM. En tävlar i precissions skytte men tycker inte det är så kul längre och en hel del av de andra är inbitna jägare. Men det skulle vara kul att träffa dem igen!

Jag har varit uppe i Katrineholm efter min skilsmässa. Åkte en tur till Vingåker (som verkade mindre än jag minns det). Men jag hittade konditoriet jag spydde på när jag hade blivit gravid med sonen i alla fall :-). Var också i Duveholmshallen och såg dojonoch nere i pistolhallen och sköt var jag också. Ute på Valla skyttebana kunde jag se vår äldsta för min inre syn när hon stod där med Magnumen och sköt... Herre Gud, det är 19 år sedan - och hon är snart 2 barns mor själv. Jag var 2 år äldre än hon är nu, den gången. 24....

Nej nu har jag vandrat ned för "memory lane" tillräckligt för den här gången. Jag saknar verkligen den tiden och det liv jag hade då, med vänner och annat löst folk! Avslutar med några bevingade ord från den tiden. Om någon där ute var med den gången, för 20-25 år sedan så vet ni redan vad jag kommer att skriva och vem som sade dem!

"Stor kuk och tôrr ved, så är kärringa nöjd"

Och det var allt för den här gången!

P&K

Vilken fantastiskt underbar dag det har varit idag! Och vilken fantastisk kväll... Den "röda" timmen har inträtt och det är vackert ut över Vänern. Rogivande... Det känns som om själen håller på att tina upp! Det enda jag saknar nu någon att hålla i hand ibland och hångla med (*hehehe* så kom gamla snusktantens fantasi igång igen!) Men medge att det är mysigt! Långa promenader där man går och pratar om allt möjligt, ditten och datten, stort och smått. Om våren/sommaren gör det heller inget om det regnar... Åskar det så kan man krypa in i hans famn och söka skydd och tröst (även om man vet att det är ett falskt skydd, för vad skall han kunna göra???)Trygghet... Att ha en stark skuldra att luta sig emot när det stormar omkring en... Även om man till syvens och sist kommer att lösa problemt själv, för att man är allt för stolt för att be om hjälp. Ja, ja, ja - jag vet! Det är en brist i min personlighet som avlats fram under många år pga yttre omständigheter - inte av eget val kan tilläggas... När man varit tvungen i 20-25 år, är det svårt att låta bli... Eller - även om jag förmodligen har folk i min omgivning som gladeligen skulle hjälpa mig om jag bad om det - så faller tanken mig aldrig in att fråga. Inte förrän någon påpekar att kunde bett om hjälp och inte behöver fixa allt själv.

Såg på nyheterna i morse om "den oetiska behandlingen av döda efter begravningen". Ja Herre min Je. Vem orkar bry sig om de tvunget måste slå sönder kistorna för att undvika sättningar i marken. Den döde? Knappast... De anhöriga? Hmmm, personen är ju död  - så varför? Däremot kan man ju fråga sig hur det är möjligt att en begravning får lov att kosta så mycket? Stifta en lag om att alla måste kremeras och använd återanvändningsbara kistor. Häll sedan askan i en pappersask att begravas i. Kostnads effektivt och inte så mycket skog som blir uppbränd som en träkista utgör. Eller om man nu nödvändigtvis inte vill bli kremerad, bli begravd i en papperskista då. Förmultnar snabbt! För jag har aldrig förstått detta med pråliga, dyra kistor klädda i sammet och siden För vem??? Inte sjutton kommer den döde att klaga på att det är obekvämt att ligga där, inte. Mig får de gärna kremera och "plantera" på de okänds grav. Sedan hoppas jag mina vänner och min familj har vett att hålla en enormt stor fest där de spelar massor av hög musik, berättar roliga historier och anekdoter om mig och skrattar tills tårarna trillar, dricker en massa öl och äter gott. Och om jag dör om sommaren hoppas jag att någon har hjärna nog att ordna ett kolonormt grillparty! För jag vill att mina nära och kära skall minnas mig som jag var när jag var som mest levande och var som galnast, inte sån jag blev innan jag dog... Och om nu någon nu till nöds skulle gräva sönder min pappkartong så gör det inget... Jag har ändå ingen användning för den mer! Och jag kommer inte att klaga *lol*

Anyway - good people! It´s still a wonderful night out there! Så varför sitter ni inne och läser min blogg??? Ut och lev för jösse naman! Drick en öl, titta på solnedgången och njut! Det tänker jag göra nu i alla fall!

P&K

Väldigt... Sitter här och gråter över Cold Case på kanal 9... Om lesbisk kärlek på 30-talet varav den ena kvinnan var vit och den andra svart. Gissa vem som dog? Sorgligt men sant. Så pinsam är jag... Fast jag grät inte över att jag var ledsen utan över de två kvinnornas djupa kärlek och hur ofattligt svårt det måste ha varit att vara lesbisk på 30-talet... Det är svårt nog idag att var homosexuell och vi är ändå ganska så vidsynta och frimodiaga i förhållande till hur det var på 30-talet! Och ändå drar sig homosexuella för att visa sig bland andra människor, i vart fall i så små städer! En kille som gick i min parallel klass hängde sig för 15 år sedan för att han inte orkade med att vara bög i en ännu mindre håla... Människan är ett ont väsen i grund och botten... Varför kan inte kärlek bara få vara även om det är mellan samkönade? Jag förstår inte det... Vem tar sig rätten att definiera "äkta" kärlek??? Vem bestämmer vad som är rätt och vad som är fel? Och idag påstår vi att vi är så openminded, men är vi det egentligen? Är det inte bara ord utan mening? Lika substanslösa och näringsfattiga som ett glas vatten? Ja, jag vet inte, men ibland ser jag saker eller hör saker som sätter igång märkliga saker i mitt huvud... Inte alltid helt sunt eller speciellt kosntruktivt, men om man aldrig funderar över saker och ting kommer heller aldrig någion förändring att ske - någonsin!

Dagens tanke: Förlorad tid kan aldrig återtas!

P&K

Maggan